Den här månaden har vi gått igenom en biblisk argumentation för HBTQ-integration i kyrkan.

Som avslutning på denna månad kommer jag att utgå ifrån en text skriven av Robert Eriksson. Det jag vill avsluta med är den för mig viktigaste utgångspunkten. Att vi utgår ifrån Jesus. Jesus är filtret genom vilken vi tolkar Bibeln och Jesus är centrum för det liv vi formar som kristna och som församling.

Så här skriver Robert:

Något som ofta slår mig när jag hör berättelser från alla dem som har stötts bort från kristna sammanhang, är att deras längtan efter en kristen gemenskap där de kan leva ut sin tro många gånger är fortsatt stark. Det finns människor som arbetat i år för att förtrycka sin sexuella identitet för att kunna passa in i en lokal församling. De har gift sig och försökt leva som heterosexuella. Det har fått tragiska konsekvenser. Ofta med depressioner som följd genom detta förträngande av sin identitet. Uppslitande skilsmässor har lämnat sår hos både partner och barn.

Kyrkan har inte gett homosexuella möjlighet att få en kristen grund för sin sexualitet, förutom för dem som har gåvan eller förmågan att leva i celibat. Och celibatet har dessutom inget naturligt sammanhang i frikyrkligheten annat än i enstaka kommuniteter. På så vis har vi lämnat människor sårbara och isolerade.

När vi inte välkomnar homosexuella att leva i kärleksfulla och stabila relationer förpassar vi dem till ett liv i församlingen präglat av ensamhet, rädsla och oärlighet.

Frågan om att välkomna hbtq-personer i församlingen är egentligen ingen ”fråga”. Det handlar ju om människors liv på ytterst allvarliga vis. Och det är alltid människor som är i fokus i Jesu undervisning, inte enskilda påbud.

När Jesus botar en människa på sabbaten och märker att de laglärda kritiserar honom så säger han: ”Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att döda?”. Jesus kunde ha väntat med att bota mannen till en vardag. Ändå gör han det.

Att göra det rätta verkar för Jesus handla om att se lagens intention snarare än endast själva bokstaven. Kärlekshandlingar mot en medmänniska verkar alltid vara det mest centrala för Jesus. Vi får ett exempel på detta i Lukas 14:e kapitel: ”Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte genast upp dem, även om det är sabbat?”.

Och vad blir de laglärdas respons? Vi läser i versen efter: ”Det kunde de inte svara på”. Det är som om Jesus säger: ”Arbete är förbjudet på sabbaten, men skulle du inte göra arbetet att dra upp din son eller en oxe för en brunn?

Skulle du låta ditt barn vara kvar över natten?”

Med andra ord. Lagen är viktig men Gud bryr sig om människor mer än lagen.

Jesus säger på ett annat ställe: Sabbaten är till för människan, inte människan för sabbaten.

Med andra ord: Lagen är till för människan, inte människan för lagen.

Jesus använder en av de symboliskt viktiga lagarna för att visa på Guds tanke med lagen som helhet. Lagen ska alltid ses genom linsen som är Guds kärlek till människorna.

Som Jesus säger i Matteus 12:e kapitel till de laglärda som kritiserar lärjungarna för att de rycker av ax och äter på sabbaten: ”Om ni förstod vad som menas med Barmhärtighet vill jag se och inte offer, så skulle ni inte döma oskyldiga”.

Jesus menar att om de laglärda hade förstått att Gud vill se barmhärtighet framförallt annat, skulle de döma annorlunda. Och så säger han vidare om de laglärda: ”De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem”.

Många hbtq-personer upplever att kyrkan gör just detta mot dem. 

Men Jesus var annorlunda. Han ville visa hur vi alla kunde leva heliga liv, men det handlade aldrig om lagen i sig, utan alltid om Guds kärlek till människan.

När bokstaven hamnade i vägen för människan, var det lagens intention, Guds kärlek och omsorg till människan, som gällde för Jesus.

Ja, bokstaven säger: inget arbete på sabbaten.

Men lagens intention, eller Anden, säger: Gud älskar den är personen för mycket för att jag ska gå förbi och inte hjälpa honom.

Ja, bokstaven tillät slaveri i en kultur där det var en given ekonomisk konstruktion, men Anden säger frihet och jämlikhet för alla människor för att de är älskade av Gud.

Ja, bokstaven fördömde sex med personer av samma kön i en specifik kultur, men nu finns det nya möjligheter för människor att leva i trogna samkönade relationer på ett sätt som det inte var möjligt på Bibelns tid.

Så Anden talar till många i dag att närma sig den här frågan och se vilken frukt det blir av att välkomna hbtq-personer. För Jesus sa ”Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt”.

Vi ser dålig frukt av hur kyrkan har hanterat den här frågan genom all smärta som det har åsamkat människor. Så ser vi all god frukt som kommer av att hbtq-personer får leva öppet i trofasta relationer. Igen ser vi att lagens intention står över lagens bokstav.

Med de orden från Robert Eriksson avslutar jag den här månaden. (Länk till Roberts undervisning finns nedan.)

Jag älskar Gud, jag älskar Bibeln och jag älskar kyrkan – och jag tror att ett bejakande av HBTQ-personer är den trofasta vägen framåt för kyrkan.

Podcast med undervisning av Robert Eriksson