If I Was Gay eller Tack & Förlåt

QX-galan 2023

I måndags deltog jag på QX-galan på Cirkus i Stockholm med min fru Anna. Jag var nominerad till priset ”Årets Hetero”. Det är verkligen en stor ära att mitt arbete för inkludering av HBTQ-personer i kyrkan har inneburit att det inom det kristna HBTQ-communityt finns de som uppskattar och vill uppmärksamma mitt engagemang på det sättet.

I samband med nomineringen gjordes en intervju där jag fick beskriva lite av mina känslor och tankar.

https://www.qx.se/noje/241378/arets-hetero-nominerade-niclas-ojebrandt-tack-och-forlat/

Tanken på en att delta i en prisutdelning inför en fullsatt cirkus med en publik full av HBTQ-sveriges kändisar, media-kändisar och toppolitiker gjorde mig smått knäsvag. Samtidigt var det en situation som i stora delar var helt lik det jag gjort hundratals gånger genom livet. Min uppgift var att om jag vann, gå fram till en mikrofon framför en publik och berätta en berättelse.

Därför blev min förberedelse densamma som jag alltid bär med mig inför dessa uppgifter. Några dagars inre lyssnade och därefter en kväll vid tangentbordet.

När galan väl satte igång insåg jag ganska snart att hela den text jag skrivit aldrig skulle bli uppläst på QX-galan. Galan var inte en plats för de långa och vindlande berättelser som en pingstförkunnare som jag är van vid att framföra. Det som passar sig där är kortare, enklare och mer spontana glädjeyttringar. Jag hade också i min förberedelse formulerat en kortversion som hade passat rummets dynamik bättre. Men, jag är ändå inte helt säker på vad som skulle ha hänt i mig om mitt namn legat gömt i kuvertet…

Så här några dagar efteråt är jag verkligen glad att det inte blev jag som vann. Dels för att jag verkligen tycker att det arbete som vinnaren, Hasret Bozarslan, bedriver i Järvaområdet är beundransvärt och oerhört viktigt. Och dels för att jag verkligen bävade inför tanken på den mediala uppmärksamhet som det skulle inneburit om jag hade vunnit.

För den som ändå undrar hur mitt tal skulle ha låtit om jag vågat ställa mig där på scenen och säga något som jag bär i mitt hjärta. Så vill jag här dela mitt tacktal. Detta får bli mitt tack till alla de som nominerat och röstat på mig.

En del av talet är en omskrivning av Harvey Milks tal som han gav på trappstegen till San Francisco City Hall under ett firande av Gay Freedom Day, 25 June 1978. Vill ni höra det talet i sin helhet så länkar jag till det här. Jag vill också rekommendera filmen Milk, där Sean Penn gestaltar Harveys liv.

Om jag var Gay

Om jag var Gay
Då skulle jag våga
Då skulle jag vilja våga göra mitt tacktal till en kopia av ett tal som Harvey Milk höll i San Francisco för 45 år sedan, 11 månader innan han sköts ihjäl av en politiker som kämpade för att bevara traditionella kristna värden.

Harvey Milk var Gay aktivist och kanske USAs första öppet queera folkvalda politiker.

Han ställde sig framför sina queera vänner och sa:
” Jag heter Harvey Milk och jag har kommit för att rekrytera er.”

Harvey hade en dröm om att alla queera skulle våga komma ut ur garderoben så att vanligt folk fick lära känna dem på riktigt. Och om de lärde känna homosexuella personer i verkligheten så skulle de också våga rösta på dem i politiska val.

QX-galan har säkerligen mycket att tacka Harvey för. Han var en pionjär på många sätt. Och genom hans arbete vågar HBTQ-personer idag på ett nytt sätt delta i samhällets offentliga rum.

Om jag var Gay, då skulle jag våga sno hans tal och då skulle det kunna låta så här:

Någonstans i den lilla frikyrkan i Västerås eller Värnamo sitter en ung person som plötsligt en dag inser att är han Gay.
På något sätt så vet han också …
…att om ledarna i kyrkan får reda på det
Då får han inte längre vara med i lovsången.
Han vet … att om han kommer ut så kommer kompisgänget inte längre tagga in honom i planerna för nästa helg …
… och på köksbordet hemma ligger tidningen, Svärden Idag. En tidning med feta rubriker som varnar om HBTQ och helvetet.

Den pojken har några få valmöjligheter
… stanna i garderoben
… eller något än mörkare …

… och så en dag
… så öppnar han sitt flöde i mobilen…
Och där står det att i Immanuelskyrkan så kan en MAN gifta sig med en MAN
… Och på nästa sida är det en annons om att Jonas Gardell predikar i Norrmalmskyrkan.

Plötsligt finns det TVÅ nya valmöjligheter …

Han kan välja att flytta till Stockholm och gå till Norrmalmskyrkan.
Han kan välja att stanna kvar i sin frikyrka i Västerås och ta upp kampen…

När min vän Andreas Wijk berättade för sin pappa att han var Gay … så beskriver hans pappa att Andreas var den första personen som var Gay som han lärde känna.

När min vän Gabriel berättade för sin Pappa att han var Gay rasade pappans hela världsbild.
Han hade ingen aning om att det fanns vanliga kristna människor, sådana som hans son…
… som också var Gay.

De barn som växer upp i våra svenska konservativa kyrkor och i sig själva upptäcker en queer identitet.
… de behöver ges ett hopp för sina liv.
… de behöver leva i en omgivning
där de på ett naturligt sätt kan lära känna och bli igenkända av andra queers.

De behöver höra fler queera predikanter (inte bara Jonas) och de behöver få sjunga lovsång med transpersoner som Tone som lovsångsledare.
Queera barn behöver en dragqueen som berättar om Daniel i lejongropen i söndagsskolan.

Utan spegling försvinner hoppet,
Utan hopp … och detta gäller inte bara om man är queer. Det berör etnicitet, hudfärg, funktionsvariationer ….
Utan hopp
Utan ett OSS
Utan OSSar att tillhöra försvinner hoppet
Då ger man upp
Vi vet att en människa inte kan leva ensam
Utan hopp är livet inte värt att leva …

Och DU, och DU och DU … NI kan ge dem hopp!
Jag vill rekrytera er …
Jag vill utmana er HBTQIA+personer att våga bli synliga också i våra konservativa kyrkor.
Vi behöver er …
Vi behöver se er i vår gemenskap
för att vår gemenskap ska bli hel
och för att alla våra barn ska kunna finna ett hopp
också där.

Om jag var Gay skulle jag vilja våga utmana er med ett så modigt tal som Harvey Milk vågade hålla
….

Men nu är jag inte Gay.
Jag är inte GAY
Utan Hetero.
Så ett sånt modigt tal vågar inte jag hålla.

Jag nöjer mig med Tack och Förlåt

Förlåt att vi konservativa kristna är så tröga i att lära känna er.
Förlåt att vi år efter år vägrar inkludera er på lika villkor i våra församlingar.
Förlåt oss vår oförmåga att göra våra församlingar till goda hem för era liv.

 
Och TACK till Riksförbundet EKHO,
Den livsviktiga organisationen för kristna HBTQIA+ personer.
TACK för att ni har välkomnat mig och visat mig så mycket kärlek.
Jag är er oändligt tacksam.
TACK alla queera vänner som vill dela livet med en före detta frikyrkopastor som mig.

TACK också till min familj … som står ut med mitt eviga processande …

Och till alla er som röstat på mig… TACK, TACK, TACK

OCH till Dig … förtjusande Fröken Friman.
Förlåt att jag som MAN tar så mycket plats på din scen.
Det är en ära att få dela den med en hjälte som dig.