Slutrapport från Evangeliska Frikyrkans arbetsgrupp för bearbetning av frågan om samkönade relationer 2021-2023.

Här kan du få tillgång till rapporten. Den finns att köpa som ebok eller codex.

https://efk.se/forsamlingar-i-sverige/materialbanken/samkonade-relationer/kop-slutrapporten-for-arbetet-om-samkonade-relationer.html

För snart fyra år sedan skrev jag tillsammans med Jonatan Arenius, Björn Cedersjö och Stefan Swärd en motion till EFKs kongress. Jonatan, Björn och jag är medlemmar i Immanuelskyrkan i Örebro, där vi under en lång tid samtalat om samkönade relationer. Redan 2017 tog församlingen ett grundläggande teologiskt beslut som bekräftade en bejakande bibeltolkning i frågan. Samtalet i församlingen fortsatte och förberedelserna för justering av församlingsordningen var det naturliga steget vidare.

Under processen i vår församling har Björn, Jonatan och jag, tillsammans med vår församlingsledning och våra pastorer funnits i en löpande dialog med EFKs ledarskap och andra kontakter inom samfundet. Utifrån dessa kontakter och samtal växte det fram en insikt i mig där jag såg framför mig en situation där EFK inte tillräckligt allvarligt bearbetade frågan om samkönade relationer. Framför allt de diskussionstrådar som fördes i facebookgruppen EFK Ledare påvisade att det fanns allvarliga spänningar och stor okunskap i ämnet. Jag såg också framför mig att vi som enskild församling var på väg mot att ta beslut om en förändrad ordning för vigsel samtidigt som EFK som helhet inte samtalat kring detta ämne på ett sätt som gav samfundet goda redskap att förhålla sig till ett sådant beslut i vår församling.

Detta är bakgrunden till att motionen skrevs. Nu, tre år senare, har arbetsgruppen överlämnat sin rapport tillbaka till oss som församlingsrörelse. I helgen träffades vi på EFKs representantskapsmöte för att ta emot rapporten från arbetsgruppen. Den dag vi hade på Hjälmargården för genomgång av rapporten gav verkligen mersmak. Jag är djupt imponerad över arbetsgruppens omfattande och mångfacetterade arbete. Det finns massor av kunskap och spännande teologiska utmaningar i texten och den ger EFKs församlingar goda underlag för viktiga samtal.

Jag ser fram emot att få läsa och processa detta dokument vidare.

Som en liten första glimt vill jag ge en inblick i ett av rapportens huvudteman. Ett perspektiv som arbetas grundligt med i rapporten är våra erfarenheter i EFK av att vara en Missionell rörelse. EFK bär inom sig erfarenheten av att i ha verkat som missionsrörelse i hela världen under mer än 100-år. I denna historia har vi lärt oss att all god teologi är kontextualiserad teologi. Denna erfarenhet präglar också vår läsning av Bibeln. Vi positionerar oss i bibeltolkningen som evangelikaler med den förståelsen av begreppet evangelikal som innebär att vi ser på bibeltexten som en berättelse, om Gud, av människor i historien. När vi läser och tolkar Bibeln så är den inte en bok med tidlösa sanningar utan en berättelse som i sig själv är kontextualiserad teologi.

Med kontextualisering som ledord bearbetar vi vår tro och reflekterar gemensamt över moraliska ställningstaganden i olika kulturella kontexter. Detta ger oss uppdraget att leva i ett dynamiskt samspel mellan helighet och barmhärtighet.

Det finns massor mer att säga om denna rapport och dess innehåll. Idag nöjer jag mig med att dela ett stycke från rapporten som ger en inblick i begreppet kritisk kontextualisering.

Utdrag ur Rapporten s 247

Ett första viktigt begrepp som identifierades i del 1, och som sedan återkommit i alla rapportens delar är begreppet kontextualisering. En grundläggande aspekt av att EFK ser sig som en missionell rörelse är en betoning på att evangeliet inte är kulturberoende — vi behöver alltid reflektera över hur tron bäst tar sig uttryck i olika sammanhang. Ytterst har detta sin grund i ett igenkännande av att Bibeln i sig själv är kontextualiserat teologi. Guds ord är inte en samling tidlösa trossatser, utan har alltid förmedlats i och genom olika historiska situationer — från Abraham, Mose, domartiden, kungadömet, fångenskapen, Jesus, den första kyrkan, och så vidare. Ett viktigt arbete är därför alltid att avgöra hur denna teologi kan omadresseras till varje ny tid och varje nytt sammanhang.

Detta innebär att vi som rörelse dels igenkänner att vi finns i olika ibland helt olika — missionella verkligheter, dels att vi ser att man kan landa olika i hur man resonerar kring spänningsfältet mellan missionell pragmatism och missionens profetiska funktion (se kapitel 1), samt hur vi placerar oss i spänningsfältet mänsklig erfarenhet, kontext och Bibeln och traditionen. Här har vi många goda förebilder som kan få vägleda oss i både de bibliska berättelserna och i vår egen historia och tradition.

När det gäller våra missionella verkligheter — vi väljer medvetet att tala om detta i pluralis — ser vi att det i vårt svenska samhälle finns en mängd olika subkulturer, och precis som alla kulturer är de inte statiska, utan förändras. Att kontextualisera evangeliet till sekulariserade svenskar, där samkönade relationer och heterosexuella relationer oftast ses som likvärdiga, innebär till exempel helt andra utmaningar än om vi vill nå nysvenskar i förorten, där man kan ha med sig starka föreställningar om att samkönade relationer bör vara förbjudet. Hur kan man då tänka?

En första lärdom är att vi, oavsett sammanhang, behöver se att homosexuella ofta är utsatta för både våld, förtryck och utfrysning på grund av sin läggning, något vi sett i berättelserna i kapitel fyra också gäller i våra egna församlingar. Detta innebär att det finns kollektiva minnen och upplevelser vi behöver igenkänna vårt ansvar i så att vi kan verka för försoning. Kopplat till denna lärdom är insikten att sexualitet behöver ses som en beständig del av den egna identiteten, och eftersom kristen kontextualiserad mission tar varje människas identitet på allvar gör vi klokt i att också lära av de missionärer som försökt tränga djupt in i kulturförståelse. De som läste kulturantropologi, lingvistik och etnologi fick en större förståelse för kulturen och de människor de ville nå, vilket hjälpte dem i uppdraget. Det är därför viktigt att ta del av vad forskningen säger om homosexualitet, lära känna och leva tillsammans med människor som är homosexuella.

När människor i marginalerna, eller människor som lever i utsatthet, läser Bibeln bidrar de med nya perspektiv in i gemenskapen. De kan uppenbara sanningar som mer privilegierade inte har sett och avslöja blinda fläckar.

Det handlar inte om att vi som församlingar ska anamma samhällets syn på sexualitet eller välja bort bibeltexter som är svåra. Det handlar snarare om att tillsammans, och med Andens ledning, brottas med bibeltexterna och hitta en väg där församlingen kan bli den profetiska, befriande och samhällsförvandlanda gemenskap som den är tänkt att vara.

Denna lärdom utgår alltså från det som Hiebert benämner som kritisk kontextualisering, ett begrepp som innefattar att man försöker förstå världsbilden hos dem man vill nå (”kulturexeges”) och att man tillsammans studerar bibelordet (”bibelexeges”) för att urskilja vad i kulturen som kan bejakas och vad som behöver förkastas (”kritisk respons”). Något som ligger i detta är alltså att vi behöver bearbeta bibelordet tillsammans med personer som lever i samkönade relationer, inte bara å deras vägnar.

Jag bifogar också den ursprungliga motionen för den som är intresserad.