Nuförtiden är de flesta kristna överens om att Sodomsberättelsen och förbuden i 3 Mosebok inte är relevanta för att avvisa samkönade trohetsrelationer. Däremot skiljer sig uppfattningarna åt när det gäller Paulus ord i Romarbrevet 1:26-27. Här hävdas av icke bejakande teologer att vi finner ett tydligt avvisande av samkönade sexuella relationer. Det borde ses som avgörande även för vår tids samtal.
.
Det är sant att Paulus i dessa verser ger uttryck för ett tydligt avvisande. Men han beskriver samtidigt vid upprepade tillfällen ett beteende som han avvisar som luststyrt. I kapitlets sammanfattning i vers 31 beskriver han personerna som ”tanklösa, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa”. Detta gör det tydligt att denna text beskriver ett avvisande av något som på väsentliga punkter skiljer sig från kärleksfulla, överlåtna och ömsesidiga trohetsrelationer.
.
Att det i kapitlets helhet också finns en tydlig referens till den vettlösa kejsaren Nero och kejsarkulten gör att det ter sig ytterst olämpligt att låta en sådan text ligga till grund för ett avvisande av vår tids samkönade äktenskap. NT Wright beskriver brevets inledning som ”att det måsta ha uppfattats i Rom som en parodi på kejsarkulten”. Även NT Wright (som ju inte är en bejakande teolog i frågan om samkönade relationer) anger Nero som referensram för Paulus text om samkönat sex i vers 26–27. Det handlar enligt Wright ”inte enbart om kejsaren, Nero, som var känd för att hänge sig åt homosexuell praxis och även andra typer av bisarra sexuella lekar, Paulus kan ha velat peka fingret mot det kejserliga systemet och dess ruttna, omoraliska kärna. Detta kan ha varit en liten del av hans avsikt, men det är verkligen inte hans centrala punkt.”
.
Även om NT Wright försöker minimera betydelsen av att Paulus hänvisar till Nero så kvarstår det som en tydlig indikation om att Paulus främst talar om sexuella beteenden som står långt från vår tids samkönade äktenskap. Detta gör texten ytterst olämplig att använda i mötet med kärleksfulla, trofasta, eftertänksamma och helhjärtade HBTQ-personer. NT Wright har ju givetvis rätt i att texten ingår i ett större sammanhang där han ytterst sett talar om människan synd i vid bemärkelse. Det är ju det tema som leder vidare in i kapitel 2 och vidare. Personligen ser jag ingen anledning att låta Paulus tal om människans stora synd utesluta den lokala förankringen i texten i exemplet med Neros specifika exempel som en syndare. Båda perspektiven kan tillsammans utgöra grund för vår förståelse av texten. (Vill ni veta mer om hur jag tolkar just denna lite kluriga del av Romarbrevet … så vill jag hänvisa till en 2 timmar lång video på min hemsida där jag går igenom detta lite mer i detalj.)
.
Detta innebär givetvis inte att Paulus aktivt godkände samkönade äktenskap så länge de var kärleksfulla och ömsesidiga. Det vi kan göra utifrån texten är att erkänna att den dominerande ramen utifrån vilken Romarbrevets mottagare tolkade Paulus avvisande primärt handlade om luststyrt och gränslöst beteende. Det förklarar också varför Paul använder uttrycket att män och kvinnor ”överger” eller ”bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt”. Idén om att vissa människor hade en homosexuell läggning i kombination med en utvecklad tanke om en förmåga att uttrycka det genom ett livslångt, kärleksfullt förhållande fanns helt enkelt inte på radarskärmen i den bibliska världen. Och det ska därför inte tolkas in som en del av Paulus text till församlingen i Rom.
.
Den kristna biskopen Johannes Chrysostomos på 300-talet gjorde denna skillnad tydlig: ”Lägg märke till hur Paulus medvetet väger sina ord. Han säger inte att de var förälskade i varandra utan att de var upptända av begär till varandra! Du ser att lusten kommer från en excess som inte kan hållas inom rimliga gränser”. Biskop Julian av Eclanum på 400-talet tolkade på liknande sätt Romarbrevet 1 och menade att Paulus kontrasterade de som ägnar sig åt en kontrollerad sexuell lust med de ”förlorade personer” som hänger sig åt ”luststyrd excess”.
.
Det kristna idag kan hålla med Paulus om är att sexuellt beteende inte ska drivas av gränslöst och luststyrt sökande efter njutning. Samtidigt bör vår kunskap om att sexuell läggning är en verklighet för en minoritet av oss människor leda till att vi lär oss skilja mellan det luststyrda beteende som Paulus avvisade och vår tids kärleksfulla, monogama trohetsrelationer.
Niclas Öjebrandt
8 september, 2020 — 10:43
Jag vill komplettera denna lektion med en liten reservation. Det är ur mitt perspektiv djupt problematiskt att NT Wright använder uttrycket ”homosexual practice” (av mig översatt med homosexuell praxis). En sådan generalisering av beteenden kopplat till en persons sexualitet innebär att NT Wright med sitt språk skapar ett skambeläggande av en sexuell minoritet. När han sedan väver samman detta med ”as various types of bizarre heterosexual behaviour” ( av mig översatt med ”andra typer av bisarra sexuella lekar”) Så skapar han ett tankemässigt samband som för många HBTQ-personer är djupt kränkande.
Jag hoppas att mina läsare förstår att min användning av detta citat är i syftet att påvisa de felaktiga och snedvridna perspektiv som icke bejakande teologi utgår ifrån.
Tack för synpunkter kring detta. Hoppas att mitt förtydligande ska motverka eventuella missförstånd.