Det är uppenbart att Boken Bekänna Färg just nu fått en betydande roll i EFKs pastorskår. I den mån den boken blivit skriven som replik på Välkomna Varandra så känner jag mig som medskyldig.

De senaste veckorna har jag skrivit några mindre repliker på Bekänna Färg här på bloggen. Samtidigt skriver jag på en mer omfattande text som försöker ge en mer genomgripande förklaring av min syn på bibelns texter och kyrkans samtal om samkönade relationer. I väntan på denna längre text så vill jag här presentera en föreläsning som söker ge vissa svar.

Boken Bekänna färg ger inledningsvis intryck av att ge replik på boken Välkomna Varandra. Men när man läser Bekänna Färg lite mer ingående så inser man snart att den ignorerar i stort sett allt väsentligt material i Välkomna Varandra. De personliga berättelsernas rop lämnas obesvarade och de teologiskt briljanta texterna av mina medförfattare ges inga kommentarer.

Det som däremot kommenteras och ges stort utrymme (ett eget kapitel, signerat Stefan G) är min läsning av Romarbrevets första kapitel. Stefan sågar min tolkning vid fotknölarna och står stadigt kvar i den traditionella läsningen.

Med det som bakgrund känner jag mig bitvis som boven i dramat. Niclas är den som skrev en så skruvad text att ingen kunde ta Välkomna Varandra på allvar som ett seriöst teologiskt argument.

Så mina alternativ är två … krypa till korset och be om ursäkt för mitt lilla misstag … eller …

Kan det vara så …att jag har rätt … och Stefan har fel?
Här kommer mitt svar på Stefans text om Romarbrevet. Föreläsningen gavs den 7 September i Betlehemskyrkan i Göteborg.

https://youtu.be/jJiZtU01yaQ