Welcoming but Non Affirming – Finns det en fungerande kompromiss?

Welcoming but Non Affirming – Finns det en fungerande kompromiss?

Kan traditionella frikyrkor bli bra på att ge HBTQ-individer ett gott hem utan att behöva ompröva sin syn på samkönade relationer. Finns det en fungerande kompromiss där HBTQ-individer känner sig välkomna, hittar en trygg plats att växa på och ges en möjlighet att blomma i sina andliga gåvor?

När jag möter pastorskollegor inom EFK och Pingst så är det uppenbart att de argumenterar för en sådan lösning. Ofta utgår de ifrån ett erkännande av att vi tidigare har misslyckats med att bemöta homosexuella på ett bra sätt men att vi idag har lärt oss av våra misstag och hittat en ny väg där bemötandet är välkomnande och kärleksfullt.

Tricket ligger i att man idag inser att sexualitet är en del av individens personlighet och inte något som vi ska se som negativt eller sjukt. Man har alltså lämnat tanken på att bota eller förändra individens sexuella läggning.

Vissa har också lämnat bakom sig idén om att en avvikande sexualitet ska döljas och hållas hemlig. De har sett det negativa med att vägleda individer in i en garderob. Därmed vill man hitta sätt att få HBTQ-individer att bli kända och känna sig välkomna ”som de är” i gemenskapen.

Hela denna resa delar jag med dessa mina kollegor. Jag vill också denna förändring. Men, det finns förstås något som skiljer oss åt. För dem är Bibelns undervisning om äktenskapet tydligt låst vid att det endast kan gälla en man och en kvinna.

Frågan som då uppstår är … hur löser de denna konflikt mellan välkomnade bemötande och icke bejakande teologi i praktiken? Och … ännu viktigare … funkar det?

När Pingstpastorerna träffades i Stockholm för ett år sedan så talade en Hollywoodpastor till dem om deras framgångar med denna ”Welcoming but non-affirming”-strategi.

Han berättade om flera ledare från gaysamhället som varit med i församlingen i flera år, och där åsikterna går isär mellan honom och dem i äktenskapsfrågan, men där man ändå trivs bra tillsammans.

– Det märkliga är att du inte behöver vara superliberal för att nå de här människorna. Du behöver bara vara äkta, ärlig och eftertänksam. Dumma svar från ”högerkanten” fungerar inte, men intelligenta svar från vilken sida som helst fungerar.

Hollywoodpastorn mötte svenska kollegor

Det är tydligt att det finns en hel del heterosexuella pastorer som gärna berättar om att detta funkar i deras församlingar. Min fråga till dem är: Var finns berättelserna från era homosexuella medlemmar? Visa mig gärna lite fler verkliga vittnesbörd och inte enbart pastorsskrönor.

Om du letar lite i flödet på nätet så upptäcker man snart att det finns de som ifrågasätter verkligheten i dessa pastorers berättelser. Det är till och med så att om vi istället för att lyssna på pastorernas version väljer att lyssna på de personer det verkligen handlar om så låter det lite annorlunda.

Jag har läst ett stort antal intervjuer och personliga berättelser som beskriver baksidorna med en hållning som försöker balansera mellan att å ena sidan vara öppen och välkomnande och samtidigt .

Intervju från 2015:

Josh Canfield and Kelly have decided to keep singing each Sunday at Hillsong, despite the restrictions. They recognize that the decision they’ve made is not one that every person in their position should make. But they believe it is the right one for them.

“If every gay person leaves their church because they have been treated poorly, nothing will change,” Canfield said.

“They still want us, and we feel called to stay. And we’re telling all our gay friends at Hillsong to do the same.”

https://sojo.net/articles/why-gay-couple-barred-leading-worship-will-keep-singing-hillsong-church

Här ser vi ett glapp mellan det en pastor kan beskriva som en fungerande välkomnande gemenskap men som individen beskriver som en plats som är tillräckligt snäll för att man ska se det som värdefullt att stanna kvar för att kunna påverka till en förändring. Ännu tydligare blir det om man följer berättelsen vidare och kollar upp hur situationen är några år senare.

Josh Canfield, Intervju från 2019:

”Today, I attend, sing, and lead worship at Trinity Grace Church in TriBeCa.  The pastor is very vocal of his acceptance for all people, and they actively talk about their support of the LGBTQ community.  It’s so incredibly refreshing, and it allows for my life and my relationship with my boyfriend to thrive there.  I’m grateful for a safe haven inside a church that is clear about where they stand on important issues.

”It was extremely difficult to keep getting pushed to the sidelines without anyone telling me exactly why.

Everyone in the church leadership knew that I was gay and dating, and it wasn’t an issue until Brian Houston made his statement that I wasn’t a choir leader at church and that they don’t approve of homosexuality. No statement was ever made at Hillsong London or Hillsong NYC, which I attended for almost 8 years, that they believed being in a committed relationship with someone of the same sex was wrong or a problem.

In fact, the only time I heard the word “gay” from the main stage was when it was grouped together with other minorities, like the black community or refugees.

This lack of clarity on what the church believed hurt my relationship with the church because I began not trusting people.  I would doubt things they said to me and wondered if they were ever speaking truthfully.

Thankfully, my relationship with God was not damaged to a large degree. I kept falling back on Him and He always caught me. I knew God loved me and created me as a gay man. ”

https://www.churchclarity.org/updates/former-gay-worship-leader-for-hillsong-nyc-speaks-on-experience-with-unclear-policy

En liknande berättelse är denna från Erica Ferguson:

As my baptism date approached, I was getting very excited, joyous to declare my faith publicly in a church that, while they may not be completely affirming of LGBTQ+ people still affirmed that I was a follower of Jesus. But in March 2017, I get a call from the woman who did my initial interview.

She told me that Passion City Church had decided they could not baptize me at this time due to “differing interpretations of scripture.”

I was heartbroken and crushed. The church I poured my heart and my money into the past couple of years didn’t really care about me. They were concerned with the ninety-nine sheep, but not the one who was outside the flock, the one Jesus would have sought after.

Even with this incredibly hard rejection, I still showed up to fill my volunteer position I had signed as a door holder and was invited to the annual “volunteer thank you” day about a week later. It was unbelievably hard. I felt like everything they sang, spoke and preached was a complete lie. It was a full day event and I ended up walking out thirty minutes into worship after lunch, unable to control the tears streaming from my face.

https://www.churchclarity.org/updates/when-they-denied-my-baptism-erica-ferguson

Det finns gott om berättelser om HBTQ-individer som blivit djupt sårade av att tro sig ha kommit till en välkomnade gemenskap men som efter en tid upptäckt att de inte alls var famnade fullt ut i gemenskapen. När de ville engagera sig i ledarroller eller söka vägledning hos pastorer så upptäcker de att deras kärlek, kön och relationer inte alls är inkluderade i gemenskapen.

Bland individer som växt upp inom kyrkan är det också alltför många som vittnar om det djupt sårande och obegripliga i att bli fråntagen ledaruppdrag i samband med att man berättar för sina pastorer och ledare om sin sexualitet.

Kat decided that she wanted to come out publicly on Facebook. She posted a beautiful “love letter” to the gay community and for the first time publicly declared that she is gay. It was part of a campaign for PRIDE month and I couldn’t be prouder of the words she wrote. The comments she received were so positive and uplifting.

She received no negative feedback until she attended church the next weekend, where she was told she could no longer lead at North Point Ministries. She felt disowned by her church family. When her birthday rolled around in August, no one from church — her main community — celebrated it with her.

https://www.churchclarity.org/updates/andy-stanleys-church-is-not-the-safest-place-in-the-world-for-my-gay-teen

Ken Wilsson har skrivit en intressant analys av mekanismerna bakom dessa församlingars ”welcomming but non affirming”-metod. Han ställer en viktig och central fråga som handlar om tydlighet.

Well, your LGBTQ+ loved ones need to know. Anyone who doesn’t want to be party to a bait & switch needs to know.

If you attend a church like this here’s some things to consider. It may be that you support the policies that ban gay weddings and ordination because they fit your religious convictions. Fair enough.

But we’re all responsible for the effect of our sincerely held religious convictions on the human-beings-in-the-image-of-God who are affected by our convictions. People should know what they are getting into before they get into it. They should not be tacitly misled. We owe them honesty — “let your yes, be yes” said Jesus (not “yes, properly understood”).

https://medium.com/solus-jesus/the-new-hip-churches-are-fooling-google-they-pop-up-as-gay-friendly-its-a-hoax

Min tolkning av de signaler jag får från ledarskapet inom EFK och Pingst är att man i stor utsträckning försöker tillämpa en teologi och ett bemötande av HBTQ-individer som liknar detta ”Welcoming but non-affirming” som tillämpas av många framstående Evangelikala församlingar i USA.

Jag har full förståelse för att ledarnas ambition är att vara öppna och generösa mot HBTQ-individer samtidigt som de vill värna det de ser som viktiga och centrala värden för den kristna tron. Men om de ska få denna kompromiss att bli en långsiktig verklighet så måste det också vara begripligt och fungera i praktiken.

Mina frågor och önskemål är dessa:

Var finns vittnesbörden från HBTQ-individer som verkligen lever inom ramen för denna teologi i glädje och frihet?

Som pingstvän är jag fostrad i en tradition som grundar teologin på Bibeln och vittnesbördet om Guds närvaro i människors liv. Denna princip är viktig även i detta samtal. Jag är också luttrad i en tradition som lärt sig av erfarenhet att dessa vittnesbörd inte främst bör framföras i andrahand av pastorer. Därför är det min ödmjuka önskan till alla mina hetrosexuella manliga pastorskollegor att vi låter rösterna av riktiga HBTQ-individer bära vår verklighetsbeskrivning.

Kan vi komma överens om att alla tjänar på tydlighet i presentationen av våra församlingars teologi i frågorna kring kön, sexualitet och äktenskap?

Det är tydligt att en hel del av de starkt negativa berättelser som finns i våra kyrkor beror på att predikanter och församlingar har varit otydliga, i vissa fall direkt missledande, i undervisning och församlingsinformation. Därmed uppstår en onödig och skadlig besvikelse för de HBTQ-individer som försöker navigera sina liv i våra församlingar.

Hur ser den teologiska grunden för denna kompromiss ut?

Jag har ägnat större delen av mitt liv åt att bearbeta Bibeln, teologin och livet med Gud. En del begriper jag en del begriper jag inte. Idén om att vara välkomnande gentemot HBTQ-individer samtidigt som man vidhåller ett avvisande av samkönade relationer är för mig en obegriplig teologisk kullerbytta som jag faktiskt inte begriper. Jag skulle gärna vilja få beskrivet för mig en rimlig teologi för detta perspektiv.

Framför allt så vädjar jag till mina teologiska kollegor att arbeta lite hårdare på att göra denna teologi begriplig för unga i våra kyrkor. De unga jag mött de senaste åren har, likt mig, svårt att förstå hur detta hänger ihop.

Jag begriper att vi som kyrka tidigare har avvisat samkönade relationer eftersom vi tidigare har trott att homosexuella personer levt i någon form av uppror mot Gud eller drabbats av någon form av sjukdomsliknande trasighet som gjorde dem oförmögna att bygga äktenskap och trohet. När vi nu idag vet att dessa personer är som vilka vanliga människor som helst i sin relation till Gud, kärlek och trohet. Det enda som skiljer dem från mig är riktningen på deras sexualitet.

I denna nya situation blir alla traditionella anledningar att avvisa den samkönade relationen för mig obsoleta. Därmed behöver jag, och många med mig, en ny teologisk förklaringsmodell. Hjälp mig gärna förstå.