Repliker på boken Välkomna Varandra, Del 2 – Vad är Homosexualitet?

Repliker på boken Välkomna Varandra, Del 2 – Vad är Homosexualitet?

(Läs också del 1- Introduktion)

När jag läser replikerna på boken Välkomna Varandra upptäcker jag att vi har olika utgångspunkter i hur vi beskriver en homosexuell identitet. Jag tror det är viktigt för samtalet att vi på den punkten klargör våra positioner. Det är enligt min mening omöjligt att komma överens om hur kristen etik ska svara på frågor kring samkönad kärlek om vi inte har en gemensam förståelse av den homosexuella identiteten.

I boken för vi inte något direkt fördjupat samtal om detta. Jag tolkar det som att alla vi författare i någon mening utgår ifrån att vi är överens om att den förändring i synen på sexuell identitet som präglat de senaste årtiondena i Sverige är färdigbearbetad och inte behöver vidare förklaring. Eftersom flera av reaktionerna på boken tydligt visar att detta för somliga inte är en avgjord fråga så ska jag försöka att redovisa lite tankar om kyrkans relation till sexuell identitet.

Fyra perspektiv på homosexualitet i kyrkan

Till min hjälp tar jag Wendy VanderWall-Gritters fyra perspektiv på homosexualitet i kyrkan.

1. Homosexualitet som upproriskhet.

Kyrkan har undervisat att samkönad kärlek har sitt ursprung i människans uppror emot Gud och hans skapelseordning. I detta perspektiv kallar kyrkan den homosexuelle till omvändelse och ångerfull uppgörelse med det som är en frukt av synden i deras liv. Kyrkans väg vidare för är att söka befrielse där de syndiga känslorna utplånas, antingen för att ersättas av heterosexuella känslor eller för att suddas ut och ersättas av en kärlek till Gud som fräsaren och ett liv i hopp om en himmel utan syndiga homosexuella frestelser. Romarbrevet 1 har en stor inverkan på detta sätt att läsa Bibelns syn på samkönad kärlek.

2. Homosexualitet som en sjukdom eller ett destruktivt beroende. 

Homosexualitet ställs bredvid andra beroendesjukdomar som alkoholism eller andra former av bristande moralisk karaktär. Som svar på detta erbjuder kyrkan själavård och vägledning för den som ”brottas med sin sexualitet”. Kyrkans väg blir att rekommendera personen distansering från den sexuella identiteten och avhållsamhet från sex. Celibatet lyfts fram som ett gott vägval och personen rekommenderas att inte kalla sig själv gay eller på annat sätt söka sig nära gayvänlig kultur.

I takt med att synen på sexuell identitet förändrats – från att vara ett moraliskt beteende till att vara en bestående egenskap hos individen – har kyrkan sökt nya teologiska begrepp.

3. Homosexualitet som brustenhet.

Som en konsekvens av syndens inträde i skapelsen så är vår mänskliga tillvaro trasig. Det finns en brustenhet i skapelsen som inte är en del av Guds tanke för skapelsen men som inte heller med nödvändighet behöver klassas som syndigt och destruktivt. Den homosexuella identiteten är en del av denna brustenhet och ska därmed inte skuldbeläggas eller mötas med en avvisande hållning. Istället ska hon mötas med omsorg och kärlek och ett engagemang från en kyrka som delar bördan av ”korset” som den homosexuelle har att bära. Samtalet om bemötande liknar då det vi har gentemot personer med Downs syndrom eller eller andra funktionsnedsättningar. Vi ser att deras liv inte på ett automatiskt sätt har förutsättningar att få del av allt som normalindividen har tillgång till. För att möta deras behov av ett gott liv är kyrkan vill att erbjuda anpassningar och stödfunktioner som kan ersätta det som saknas. För en person med rörelsehinder kan vi erbjuda en rullstol, för en infertil person kan vi erbjuda fertilitets assistans eller adoption mm. För den homosexuelle kan denna anpassning innebära erbjudande om möjligheten till tillhörighet i icke-sexuella trohetsrelationer eller kommunitetsgemenskap. För somliga med denna syn på homosexualitet är bejakandet av en löftesburen samkönad relation en möjlig väg. Den samkönade relationen är då en anpassning till en situation där relationen ses som en mindre dålig lösning än den problematiska ensamhet som ofta är resultatet av ett krav på celibat. I dessa fall blir det för kyrkan rimligt att resonera om välsignelsehandlingar och även bejaka en delaktighet i församlingslivet. Att fullt ut kalla dessa relationer äktenskap är inte självklart. Det är inte heller givet att individen tillåts inneha ledarfunktioner i kyrkan.

4. Homosexualitet som naturlig variation. 

Skapelsen är full av naturlig variation på alla tänkbara områden. Både inom psykologi och biologi finns det massor av exempel på att skapelsen vid sidan av en massa normalitet är fylld av en sorts naturlig oregelbundenhet. Det kan vara personer som är vänsterhänta i en norm av högerhänthet. Det kan vara blåögda i en värld med en majoritet av bruna ögon. Ett fåtal människor har hjärtat på höger sida i bröstet och andra har inre och yttre könsdelar som inte stämmer överens med deras kromosomuppsättning eller upplevda kön.

Att definiera samkönad attraktion som variation förflyttar perspektivet avsevärt. Homosexualiteten är då inte längre sammanlänkat med syndafallet och blir därmed inte en del av en persons identitet som ska hållas tillbaka. Det är inte heller något som vid skapelsen återupprättande kommer återställas. Lika lite som vi har en vision om att alla vänsterhänta en dag kommer att bli högerhänta behöver vi framställa vägen för samkönad kärlek som något vi brottas med fram till den dag då Guds nya skapelse lyfter bort denna brustenhet.

Kyrkan har i detta perspektiv en möjlighet att ge sin välsignelse över ett samkönat äktenskap. Det behöver då inte ses som ett nödvändigt ont. Istället kan det samkönade äktenskapet celebreras som den naturliga platsen för den homosexuelle att gensvara på Guds kallelse om att leva i trohet, tillhörighet och självutgivande kärlek.

För mig är det idag endast det fjärde alternativet utgör en möjlig och hållbar teologisk tolkning av den homosexuella identiteten. Både vår erfarenhet och vår kunskap pekar mot detta. Dessutom finns det enligt mig inte stöd för någon annan hållning i Bibeln.

Homosexualitet i forskningen

Utöver dessa fyra perspektiv kan det vara relevant att säga något om forskningen kring sexuell identitet. 2016 sammanställdes en forskningsrapport som samlar all den forskning som finns på området. (Sexual Orientation, Controversy and Science.  Bailey, sagepub.com).

”Sexual orientation refers to relative sexual attraction to men, to women, or to both. People who are sexually attracted to the same sex (whom we denote as “nonheterosexual”) represent a minority of adults. Those with predominantly same-sex attractions comprise fewer than 5% of respondents in most Western surveys. Data from non-Western cultures are consistent with this conclusion. There is no persuasive evidence that the rate of same-sex attraction has varied much across time or place.”

Som jag tolkar forskningen är det idag rimligast att utgå ifrån att sexuell identitet är något som existerat hos en minoritet av mänskligheten i alla tider och i alla delar av världen. Forskningen verkar också ge stöd för att det är en bestående egenskap som följer individen livet igenom. När jag idag bearbetar frågan om samkönade relationer så utgår jag ifrån principen:

Det finns en minoritet individer som har en bestående förmåga att bli förälskade i personer av samma kön. Denna förmåga är i allt väsentligt jämförbar med den heterosexuella individens förmåga att bli förälskad i personer av motsatt kön.

Repliker på boken och homosexuell identitet

När jag läser replikerna på boken upptäcker jag att flera av respondenterna delvis utgår från en annan tolkning av homosexuell identitet. Detta gör att det uppstår stora skillnader i våra åsikter om hur bibeln ska tolkas och hur kyrkans gensvar gentemot HBTQ-personer bör formuleras.

Daniel Alm:

”I samtidsdebatten förs resonemanget mest utifrån individens sexualitet. Den bibliska referensramen däremot, för resonemanget mera utifrån äktenskapets varande eller icke varande för individen, med tydlig koppling till familjebildandet. I detta ligger skärningslinjen för dagens kristna och i detta uppstår ett skav. Jag ser inget behov att moralisera utifrån uppfattad normalitet, vi är alla i behov av nåd oavsett läggning.

Men jag tror det är riskfyllt att etikettera sexuell läggning och utlevnad utan en koppling till överlåtelse i relationer i den omfattning som görs i dag.”

”Paulus för ett liknande resonemang i 1 Korinthierbrevet 7:1–7 när han skriver att var och en har fått sin gåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat. Kanske vi skulle våga lyfta på locket för ett samtal om sublimerad könsdrift, vilket till exempel Stanley Jones skrivit om med bakgrund i Sigmund Freuds teser. I detta perspektiv kan den sexuella driften också omvandlas till kreativitet och tjänande.”

Daniel har en tydlig mjukhet i sitt uttryck när han uttalar sig om den homosexuella identiteten. Jag tolkar det som att han utgår ifrån att se det som en brustenhet i skapelsen som är värd vårt kärleksfulla bemötande. Han ser en möjlighet i att det brustna i våra liv kan omvandlas till en kreativ styrka som får sitt utlopp i kreativitet och tjänande. Han efterlyser också en fördjupad och positiv reflektion över det ogifta livet.

Olof Edsinger:

”För egen del hade jag dock önskat att författarna hade satt in homosexualiteten i sitt större bibelteologiska sammanhang. Jag hade önskat att man inte rakt av hade köpt vår tids syn på sexuell läggning som människans mest grundläggande identitetsmarkör”

”…mött individer med homosexuella känslor…”

”När det gäller bekräftelsebehovet behöver vi fundera på vår narcissistiska samtid, där det är skammen snarare än skulden som sätter sin prägel på de flesta moderna svenskar. Något som i sin tur skapar ett nära nog omättligt behov av bekräftelse. Och om vi är ärliga har ju också mycket av den kristna kulturen anpassat sig till detta. Även i svensk frikyrklighet tenderar vi att presentera evangeliet mer som en terapi för bekräftelsehungriga än som förlåtelse för de botfärdiga. Och då kan vi väl inte kritisera de människor som – tillämpat på frågan om homosexualitet – reagerar när de inte längre möter samma villkorslösa bekräftelse som vanligt från kyrkans håll …?”

”Så här upplever jag mig själv, och det här brottas jag med.”

Jag tycker att Olof är otydlig i sin beskrivning av homosexuell identitet. Från det lilla jag ser i dessa texter är det värt att notera att han inte delar synen på homosexualitet som en bestående förmåga. Jag anar att Olof läser homosexualiteten som en egenskap som är färgad av syndafallet och därmed framför allt blir något som den kristne brottas med.

När Olof fördjupar sitt resonemang om hur vi som kyrka ska bemöta homosexuella så lyfter han in en analys av vår samtid som en narcissistisk tid. Jag tycker att denna koppling mellan homosexuell identitet och narcissism är mycket farlig. Jag ser inte att den hjälper oss på något sätt att bemöta homosexuella på ett bättre sätt.

Erik Johansson:

”Även om vi hela tiden var öppna med att för Gud är allting möjligt, såg vi också att det viktigaste för en människa är att leva nära Jesus, inte att bli heterosexuell. Därför betonade vi alltid att vi aldrig kunde utlova något slags förändrad sexualitet.”

Erik Johansson är en del av de ledare som på ett tydligt sätt framfört behovet av ett förändrat bemötande av homosexuella i kyrkan. Han varnar tydligt för ett bemötande som tvingar in individen i tystnadens mörker. Men det är också tydligt att Erik utgår ifrån en grundsyn där den homosexuella identiteten är något defekt som det vore önskvärt om vi kunde bli av med. Jag tolkar det som att Erik antingen ser på homosexualiteten som en sjukdom eller som en brustenhet. I boken Den hemlösa sexualiteten (2001) hänvisar han till berättelser om helanden från amerikansk kontext. Just dessa vittnesbörd från ex-gayrörelsen lyfter jag fram i boken som mycket opålitliga. Justin Lee har i sin bok Torn redovisat hur många av dessa berättelser visade sig vara direkta lögner med ett dubbelliv i bakgrunden. Andra vittnesbörd var falska på ett mer nyanserat sätt. Inom Ex-gayrörelsen utformade man ett sätt att beskriva helanden kring homosexualitet så att det åhörarna tolkade som en berättelse om en förvandlad sexuell läggning i själva verket var en berättelse om ett helande från ett destruktivt promiskuöst sexmissbruk. Bakom kulisserna var det uppenbart för alla de som vittnade att den homosexuella läggningen alltjämt var en del av deras identitet.

Stefan Gustavsson:

”Robert Eriksson gör i sitt kapitel en stor poäng av Petrus ord i Apostlagärningarna att ”Gud gör inte skillnad på människor”. Problemet är att Eriksson inte tar upp vad det är för sorts skillnad som nu, i och med budskapet om Jesus, är upphävd. För Petrus är det skillnaden mellan judar och hedningar, inte skillnaden mellan olika livsstilar. Detta är uppenbart om man läser Petrus brev, som innehåller tydlig undervisning om att leva ”efter Guds vilja” och inte efter våra olika syndiga begär.”

Stefan återkommer i sin text till församlingens själavård och till frågan om en genomtänkt sexualetik. Han avfärdar Roberts hänvisning till synen på människan med att påpeka att det i denna fråga handlar om olika livsstilar och olika syndiga begär. Min tolkning blir att Stefan utgår ifrån homosexualitet som en sjukdom eller ett destruktivt beroende. Det är de moraliska handlingarna som utgör den centrala problematiken för kyrkan att hantera i mötet med individen och homosexuell kärlek är syndig och missriktad.

Stefan Swärd:

”I västvärlden var det en våg av fri sex som slog igenom under sextiotalet. Man skulle få leva ut sin sexualitet utifrån sina egna önskemål och lust, utan moraliska begränsningar. Det medförde ett bejakande av pornografi, prostitution, incest, homosexualitet, tillfällig sex och med många partners, sexuell samlevnad utanför äktenskapet, sambo med mera.”

”Det är inte så enkelt som att homo- eller heterosexualitet är som att vara vänster eller högerhänt. Det är varken vetenskapligt eller erfarenhetsmässigt bekräftat att homosexualiteten är medfödd.”

”Det finns vittnesbörd från människor där mötet med Kristus har medfört en omvändelse från en homosexuell promiskuös livsstil. Där har själens helande medfört befrielse från trauman som påverkat sexualiteten, och där respekten för Guds ord har medfört att en person tar avstånd från den utlevda homosexualiteten och upplevt Guds välsignelse och ledning i detta.”

”frågor och människor i kyrkorna som brottas med sin sexuella läggning,”

”han (L Pethrus) visar en påtaglig medkänsla för människor som brottas med sin sexuella läggning.”

”…personer som hittat olika vägar att kombinera sin brottningskamp angående sexuella läggningen och kristna tron.”

”Jag har svårt med bokens svartvita hållning, antingen är man homo- eller heterosexuell, och man kan inte rå över detta. Min samlade erfarenhet är att varje person som brottas med sin sexuella läggning, varje enskild situation är ganska unik, och olika faktorer har bidragit.”

Stefans text visar tydligt att han inte delar den tolkning av den homosexuella identiteten som jag och mina medförfattare har. Stefan ifrågasätter både frågan om sexualiteten som en bestående egenskap. Han beskriver den också som orsakad av trauman och andra orsaker. Det finns också en tydlig hänvisning till tanken om helande och förändring.

Stefan gör också en koppling mellan vår västerländska sexualliberala utveckling som den avgörande påverkansfaktorn för framväxten av en förändrad syn på homosexualitet. Det är möjligt att Stefan har rätt i att denna liberala trend är en avgörande orsak till att vi idag känner de homosexuella som grannar och vänner. Jag kan ändå inte se vad det har för inverkan på vårt bemötande av homosexuella personer. Även en ogudaktig liberal skurk kan plocka en vacker blomma. Och när jag får den blomman i min hand så tycker jag att den passar på mitt bord trotts att den blivit funnen av någon med motiv som skiljer sig avsevärt från mina egna.

Ett annat problem för mig med Stefans historieskrivning är att det inte enbart finns en liberalisering av moralen som påverkat vårt samhälle under det senaste århundradet. Vår kultur har förändrats av en omfattande mångfald av befrielsekamper. Kvinnor, Pigor, Samer, Döva, Funkis, Svarta, Gruvarbetare och många fler har fått sina liv förvandlade från maktlöst utanförskap till ett välkomnade och inkluderande i ett århundrade av kamp för den förtryckta individens rätt till ett liv med samma fri- och rättigheter som andra. Den som läser historien om homosexuellas kamp för sina rättigheter möter en djupt moraliskt driven kamp med förgrundsgestalter som inte kan avfärdas med motivet att de var förespråkare för en promiskuös och gränslös liberal moral.

Slutsats

Jag inser att vi inom kyrkan har olika syn på homosexuell identitet.  Jag tror det är en hjälp att vi är tydliga med varandra i denna fråga. Om vi inte är det kommer vi bara stöta på problem när vi försöker tolka och tillämpa Bibelns texter.

För mig har det varit en hjälp att hitta en struktur för de olika förhållningssätt som vi stöter på i bibeln och i kyrkans undervisning.

Homosexualitet och kyrkans gensvar:

Upproriskhet   –   Omvändelse

Destruktivt beroende   –   Avhållsamhet

Brustenhet   –   Anpassning

Naturlig variation   –   Celebrera