Kyrkans samtal om samkönade relationer har i 2 000 år utgått ifrån premissen att det går att förändra homosexuella individer och hjälpa dem att bli ”friska”. När jag läser teologer och kyrkliga texter som hanterar detta samtal så finns det genomgående referenser till möjligheten av denna förvandling.

För mig och många andra har det därför varit en avgörande förändring av det teologiska samtalet att möta berättelsen från EX-gay-rörelsens ledare. Dessa personer har med sin mångåriga erfarenhet vittnat om att vår tro på förändring saknar grund i verkligheten.

Därmed föreligger det nya förutsättningarna för vårt samtal om homosexuell identitet. För mig blir den naturliga reaktionen på detta att hitta en ny grundsyn för homosexualitetens ursprung. Precis som Augustinus resonerar om individer med olika avvikande fysiska egenskaper när han ställer frågan, ”skulle Gud ha gjort fel?”.

For God is the Creator of all things: He Himself knows where and when anything should be, or should have been, created; and He knows how to weave the beauty of the whole out of the similarity and diversity of its parts. The man who cannot view the whole is offended by what he takes to be the deformity of a part; but this is because he does not know how it is to be adapted or related to the whole. . . . God forbid, however, that someone who does not know why the Creator has done what He has done should be foolish enough to suppose that God has in such cases erred.

Augustinus Cities of God 16.8

Jag ser inget i Bibelns texter som talar för att homosexuell identitet ska tolkas som något annat än en naturlig variation inom ramen för Guds skapelse.

Titta gärna på detta samtal mellan Justin Lee och Alan Chambers för ett förtydligande samtal om just denna insikt.