Replik – Bekänna Färg (2) – En ohållbar situation

Replik – Bekänna Färg (2) – En ohållbar situation

Välkomna Varandra (VV)är en bok som hos några i frikyrkan gett upphov till kritiska repliker. Boken Bekänna färg (BF) beskriver i sitt inledningskapitel att man läst VV och att man haft med dess texter i sin bearbetning. De beskriver också att textarna i VV är väl värda att lyssna på. Men det är samtidigt tydligt att författarna i BF tillhör den grupp som är tydligt kritisk till anslaget i VV.

Med det som utgångspunkt så skulle man kunna tänka sig att Bekänna Färg innehåller ett omfattande antal referenser och repliker på de bejakande texterna i Välkomna varandra. Men så är inte fallet, av de 16 författare som skriver i VV så citeras det endast från ett enda kapitel i BF. Citaten är hämtade ur mitt kapitel om de sex negativa texterna i Bibeln. Alla de övriga texterna i VV erbjuds endast tystnad som replik.

I mitt inledningskapitel i Välkomna Varandra, En ohållbar situation, så ger jag uttryck för min ärliga önskan att frikyrkan utifrån de problem jag beskriver ska inleda ett klokt och ödmjukt samtal om homosexuellas situation i våra kyrkor.

Därför är min primära fråga i läsningen av Bekänna Färg:

– Vilket svar ger Boken på mina 7 problemformuleringar?

Eftersom BF inte på något sätt refererar direkt till dessa frågor eller de kapitel i VV som fördjupar samtalet om dessa konkreta problem så blir det ett litet detektivarbete att leta upp eventuella texter som kan ge perspektiv på hur man relaterar till dessa frågor.

Exempel på problem som tas upp i aktuell debatt

En inledande reflektion skulle kunna vara att ställa frågan om mina 7 problemformuleringar är relevanta. På den punkten är jag idag mycket säkrare idag än jag var när texten skrevs. Av de reaktioner jag fått och samtal jag haft efter att boken släpptes så har det i princip genomgående funnits en bekräftelse om att de sju problemen är verkliga problem; inte bara för mig utan för en stor del av frikyrkan.

EFKs temadag om Sexualitet och Gender med Debra Hirsh i mars i år startade med en direkt uttalad frågeställning som var hämtad från mitt inledningskapitel. ”Vad är evangelium för homosexuella individer?”. Att vi inte är nöjda enbart med svaret ”nej” var själva utgångspunkten och dagens ärende var att söka en ny väg framåt som ger hopp och evangelium till kristna HBTQ-individer.

I våras var det förkunnardagar inom Pingst. Där redovisades en undersökning som visar att 50% av Pingsts pastorer välkomnar samkönade par i gemenskapen men endast en pastor bejakar samkönade äktenskap och man stämmer in i min problemformulering som menar att bland församlingarnas medlemmar är de bejakande rösterna många fler. I referatet i Dagen nämns också att samtalet berör problematiken kring tystnad.

För några månader sedan gav Annika Hamrud ut en bok som bearbetar de hemska förhållanden som råder för HBTQ-individer i Uganda. Hon visar också på sambandet mellan de kyrkor som står oss nära i området och detta mönster av fördömande människosyn. Vi har relationer i Afrika som kan göra skillnad och därmed blir vår tystnad och passivitet ett indirekt stöd för en fortsatt homofobi som får förödande konsekvenser. Om detta skriver jag och Lisa Arlbrandt tydligt i Välkomna Varandra.

Forskaren Anna Malmquist beskriver att ”Regnbågsbarnen mår utmärkt”. Vi har idag god kunskap om de positiva och familjestärkande konsekvenserna av att bejaka samkönade äktenskap. Den erfarenheten kan inte ignoreras och den motbevisas inte av att man som motangrepp enbart svartmålar bilden av regnbågsfamiljer genom att referera till de i vårt samhälle som över huvud taget inte är intresserade av att forma sina liv utifrån en kristen överlåtelse.

Utöver dessa exempel så finns det för mig ett stort antal samtal att referera till som alla innehåller mina samtida vänners stora frågetecken
– Varför? Varför är det fel? Jag förstår inte?
Ofta kan denna oförståelse komma med ett kompletterande: ”När vi tidigare trodde att de var sjuka och behövde bli friska från sin sexualitet, då förstår jag att vi också förhöll oss negativa till samkönade relationer. Men nu när vi inte längre tror att de är sjuka. Då blir det ju helt obegripligt.
– Varför?

En ohållbar situation

För er som inte läst boken Välkomna varandra bjuder jag här på en kort summering av det första kapitlet.

Jag vill att min församling ska bli ett gott hem för kristna homosexuella och jag tror inte att jag är ensam om denna längtan. Därför vill jag utmana oss att inleda en seriös dialog med de av våra vänner och syskon som inte känner sig välkomna i våra församlingars gemenskap idag.

Dessa sju punkter är tagna från det första kapitlet i boken Välkomna Varandra. De beskriver de problem jag ser i mötet med den traditionella icke bejakande teologin i våra församlingar.

1 – Varför?

Jag påstår att många kristna och förmodligen de flesta utanför kyrkan inte förstår på vilket sätt vårt svar till homosexuella är något gott för deras liv. Denna oförståelse har sin främsta grund i en förändrad syn på människans sexualitet och genderidentitet. Den förändrade människosynen är grundad dels i våra personliga erfarenheter i mötet med homosexuella i vår vardag och dels i omfattande vetenskaplig forskning.

Vår första utmaning är därför att för oss själva och för vår samtid formulera vad som är det goda hoppet för homosexuellas liv med utgångspunkt i vår tids människosyn.

2 – Självmord

Jag påstår att det inte kan vara evangeliets mening att homosexuella ska vägledas av kyrkan in i ett liv som vi nu vet, genom egen erfarenhet, ofta leder till desillusion, depression, modlöshet eller självmord.

Detta är vår andra utmaning. Att med klarsyn och öppenhet se på de misslyckanden och tragiska livsöden som finns i spåren av vårt icke bejakande bemötande av homosexuella i kyrkan.

3 – Vi hade fel

Jag påstår att ett av de argument som motiverade oss att avvisa samkönade relationer var vår övertygelse om att det skulle leda till negativa konsekvenser för dessa personers tro och liv. Idag finns det uppenbara tecken på att vi hade fel på den punkten.

Vår tredje utmaning: Att som kyrka omfamna ett förhållningssätt till homosexuella kristna med utgångspunkt från det vi idag vet om de positiva konsekvenser som hänger samman med att som homosexuell bejaka sin läggning och få en möjlighet att bygga relation i enlighet med sin sexuella identitet.

4 – Splittrad

Jag vill påstå med emfas att frikyrkligheten är splittrad på ett sätt som gör den otrygg, otydlig och tyst.

Vår fjärde utmaning blir därför att låta den tydliga splittringen av vitt skilda åsikter bearbetas med kärlek och respekt för varandra. I samtal, undervisning och bön.

5 – Tystnad

Jag vill påstå att det nu är läge för oss i frikyrkan att bryta tystnaden och föra goda samtal om homosexualitet och samkönade relationer. Den tystnad kring frågor om sexualitet och gender som idag råder i många frikyrkliga sammanhang är ohälsosam. Både för församlingarna själv och för de individer med homosexuell identitet som försöker leva sina liv i gemenskapen.

Vår femte utmaning blir därför att inbjuda varandra till samtal och undervisning i ödmjuk vördnad för ordet, vår historia, vår samtid och varandra.

6 – Exil

Jag påstår att den avvisande hållningen inom frikyrkan till homosexuell identitet och samkönade relationer har misslyckats med att ge unga som växer upp med en homosexuell identitet ett gott hopp. En övervägande majoritet av dessa unga uppfattar det som att deras liv endast kan ges rum och livsglädje i andra miljöer där de blir omfamnade och bejakade. Idag lever ett stort antal av våra syskon i exil.

Vår sjätte utmaning blir därför att ge liv, hopp och kärlek till barn och unga som växer upp med en homosexuell identitet i våra församlingar.

7 – Uganda

Jag påstår att det finns all anledning att ifrågasätta vår försiktighet att prata öppet om samkönade relationer med hänsyn till våra internationella relationer. Om våra bekymmer med bemötandet av homosexuella är en verklighet i vårt land är de en lika stor verklighet i resten av vår värld. Ett underlåtande att ta detta samtal på allvar kan innebära att vi indirekt ger stöd åt en teologi och praktik som är direkt livshotande för kristna HBTQ-individer i andra länder.

Vår sjunde och slutgiltiga utmaning består i att möta våra internationella bröder och systrar i öppna ärliga samtal där vi delar livet med varandra även i frågan om samkönad kärlek.

Vilka svar på dessa utmaningar får vi av boken Bekänna Färg?

När jag läser det första kapitlet i Bekänna färg möts jag av en kall vägg kring dessa frågor.

Det är bara i sagorna som det enda som behöver sägas om dem som finner en partner är att de ”levde lyckliga i alla sina dagar” […]

Livet bjuder på utmaningar – när det gäller förälskelse, kärlek, äktenskap och sexualitet – för alla människor.

Espen Ottosen s. 20

Budskapet är tydligt … Vi ser era bekymmer … Vårt svar … kämpa på…

Är det verkligen en sann bild av Kristus som målas upp i dessa teologiska texter? Finns det en genuin och igenkännbar Kristuslikhet i det pastorala bemötande som enbart talar om ”korset att bära”? Vad har vi lärt oss om detta HBTQ-individens kors under de senaste 40 åren ? Spelar det någon roll att vår historia är kantad av missmod, depression och självmord. Spelar det någon roll att så många av våra syskon idag lever i exil? Var finns brottningskampen med dessa frågor i boken Bekänna Färg? Jag hittar den inte.

Sorry, comments are closed for this post.