Detta är ett försök att ge en överblick över hur jag tolkar Romarbrevets syfte och övergripande upplägg. I boken Välkomna Varanda gör jag en utläggning av Romarbrevets första kapitel. Min läsning av detta kapitel har stött på en del reaktioner. Det jag kommit fram till är att min tolkning av  Rom 1 är starkt förknippad med min övergripande förståelse av Paulus syfte och ärende med brevet i sin helhet.  För att ge dem som önskar få en bättre förståelse av min tolkning av Romarbrevet 1 så delar jag är med mig av en sammanfattning av berättelsen om Romarbrevet. 

Texten är samtidigt en version av det föredrag jag höll på Höstmötet på Bjärka-Säby 27 okt 2018. Det finns också en kortare version av min utläggning av Romarbrevet kap 12-16 i en predikan i Immanuelskyrkan i Örebro 26 nov 2017.

Vid båda dessa föreläsningar fokuserar jag på de praktiker Paulus inför i församlingen för att hjälpa de kristna att bearbeta och övervinna de sönderslitande konflikter som församlingen tampas med.

I detta dokument inkluderar jag några korta kommentarer över de teologiska delarna av brevet. Jag läser även dessa delar av brevet utifrån det övergripande temat i brevet. Paulus ärende handlar främs om att utforma en teologi som får församlingens medlemmar att se vägar frammåt till en gemensam tro som tar sig uttryck i ett gemensamt liv.

Jag vill understryka att denna berättelse är EN läsning av Romarbrevet. Jag är övertygad om att det finns fler perspektiv på texten som kommer i skymundan i min framställning. Men jag vill dock hävda att det är viktigt för oss som tolkar Paulus texter att vi reder ut de samlande och övergripande stråken i hans brev. Ett vanligt tolkningsmisstag beror på att vi inte länkar samman de mindre perikopen med deras funktion i sitt större sammanhang.

Slutligen vill jag reservera mig mot kommentarer på min användning av punkter, meningsbyggnad och annat som bryter mot god literär ordning. Jag är en berättare som främst använder mina texter till muntlig framställning. Det gör att jag ofta väljer ett lite okonventionellt bruk av, punkter, stycken och meningsbyggnad. För mig är denna ordning begriplig och användbar … men jag förstår om den stör en mer litterär läsare. Mina djupaste ursäkter för detta.

Med detta sagt så önskar jag dig en trevlig läsning och ser fram emot att få reflektera vidare. Tveka inte att återkoppla med synpunkter och funderinger.

Paulus dilemma…

Paulus är mitt sin ständigt framåtblickande missionsverksamhet. På resande fot i Grekland, med planer på nästa etapp …via Italien och Rom …vidare till Spanien.

Då ställs Paulus inför ett olösligt dilemma. Han nås av budet om svält och fattigdom bland de kristna i Jerusalem. Samtidigt får han rapporter om våldsamma konflikter och olösliga stridigheter i församlingen i Rom…

Lösningen blir…
Jerusalem … en snabb resa med insamlingar av pengar genom Grekland, Makedonien och vidare ner genom Turkiet.

Rom … ett brev.

Paulus inser att resan till Jerusalem är riskfylld och att det kan dröja innan han hinner åka till Rom för att ta tag i den splittrade situationen där. Därmed blir brevet han sätter sig för att skriva än mer angeläget.

Ett brev – för att rädda församlingen i Rom från undergång.

Romarbrevet

För snart 2000 år sedan

Innan vi börjar läsa brevet … vill jag påminna om några omständigheter …

• I have a dream … 1963
• FNs deklaration om mänskliga rättigheter 1948
• Allmän rösträtt för män och kvinnor 1919
• Frihet, Jämlikhet och Broderskap 1798

Vi gör nu en resa till en annan tid. Vissa saker som sägs i detta brev är för oss självklarheter … men då för snart 2000 år sedan var delar av brevets  tankar idéer ingen ens vågat viska.

Till de kristna i Rom

Vilka var brevets mottagare? Vilka var församlingen i Rom? I brevets avslutning räknar Paulus upp ett stort antal av församlingens medlemmar. 

Epainetos

Maria

Andronikos och Junia

Ampliatus

Urbanus, och Stachys

Apelles

Filologos och Julia

Herodion

Tryfaina och Tryfosa

Persis

Rufus, och hans mor

Asynkritos

Flegon

Nereus och hans syster

Hermes

Patrobas

De som möts hemma
hos Prisca och Aquila

Hermas och de kristna
hos honom

De kristna bland slavarna
hos Narkissos

Slavarna hos Aristoboulos

Olympas och alla
de kristna hos dem

Hela världen i en församling

När Robert Jewett i sin kommentar till Romarbrevet gör en analys av dessa namn så delar han upp dem i tre grupper.  Namnen är tydliga markörer om etnisk tillhörighet alternativt utpekande om att personen är en slav. Exempelvis så kallas slavar oftast inte vid sina egentliga namn utan de tilltalas med namnet på den region de härstamar ifrån (ex. Persis). ¹

Greker

Epainetos, Flegon

Asynkritos

Nereus och hans syster

Hermes, Patrobas

Ampliatus, Apelles

Urbanus, och Stachys

Filologos och Julia

Judar

Maria

Andronikos och Junia

Rufus, och hans mor

Herodion,  Aquila

Slavar

De kristna bland slavarna
hos Narkissos

Slavarna hos Aristoboulos

Persis

Tryfaina och Tryfosa

Slavar

”Den som hittar denna sak skall återlämna den till dess ägare”

Judar

Petrus: ”Som ni vet är det förbjudet för en jude att umgås med någon som tillhör ett annatfolk eller att besöka honom” (Apg)

Greker och romare

Upp till 10 status nivåer med tillhörande rättigheter inom det romerska medborgarskapet.

Hela världen i en församling

Judar

Slavar

Romerska Medborgare

Detta är Paulus dilemma och utmaning. Jesus har bjudit in en skara människor till sin församling. Dessa individer saknar fullständigt de teologiska och praktiska redkap de behöver för att kunna leva tillsammans med varandra. Deras kulturella olikheter är ofantliga och därutöver så saknar de en vana av att motarbeta och överbrygga kulturella gap. Deras normala naturliga instinkter är tränade i att bevara och upprätthålla gränserna mellan dem som tillhörande olika folk och skilda juridiska grupper i den Romerska samhälsstrukturen.

Konfliktens nyckelfrågor?

Så snart det uppstår konflikter mellan människor … då tar sig dessa konflikter praktiska uttryck. Det blir vissa handlingar, beteenden som kliver fram som ”nyckelfrågor”. Egenligen ligger konflikten på ett djupare plan … men konflikten blir synlig i de små tvisterna om detaljer.

Vid en läsning av Romarbrevet ser man tydligt att det framför allt är tre huvudfrågor som bränner i församlingens liv tillsammans.

• DOM äter fel mat!
• DOM bryr sig inte om våra helgdagar!
• DOM vägrar att umgås med oss andra!

Romarbrevets lösning – DEL 1

Inledning – En retorisk fälla.

Vi och DOM.

Jesus beskrivs som Herre 
med formuleringar som NT Wright beskriver
som en parodi på Kejsaren.

Paulus får igång hela församlingen i att fyllas av
stolthet över att tillhöra JESUS …
och samtidigt irritation och avsmak för
DOM andra.
DOM upproriska och orättfärdiga …
DOM Andra människorna.

DOM Romerska Kejsarna som låtsas vara Gudar men som lever liv som helt saknar gränser och etiska normer.

Han Eldar på med synd efter synd tills hela församlingen står upp och ropar fy… fy … fy … BU .. BU … BU (eller ve … ve … ve!!)

Jesus är Herre — Nero är en looser!!!
DOM förtjänar döden – Vi har livet!

DOM har haft kunskap om Gud men inte ärat honom
DOM bytte ut Gud mot bilder av människor, fåglar, och kräldjur.
DOM förnedrade sina kroppar med varandra. 

DOM bytte ut Guds sanning mot lögnen;

DOM dyrkade det skapade i stället för skaparen

DOM är uppfyllda av orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska,

DOM är fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja.

DOM skvallrar och baktalar.

DOM föraktar Gud.

DOM är fräcka, övermodiga och skrytsamma,

DOM är uppfinningsrika i det onda, uppstudsiga mot sina föräldrar,

DOM är tanklösa, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa. 

DOM vet vad Gud har bestämt:
att alla som lever så förtjänar döden.

Ändå är det just så DOM lever!!!
, ja än värre,
DOM applåderar när andra gör det!!!

I detta ögonblick i berättelsen
inträffar något nästan magiskt i rummet.
Ingen tänker riktigt på det när det händer.
Men efteråt kommer flera av församlingens medlemmar
att minnas det som först gången församlingen var ett.
Alla deltog gemensamt
i samma delade känsla av ilska, förakt och jubel.

Det var VI mot världen!

I just det ögonblicket låter Paulus fällan slå ihop…
…och ballongen spricker.

Därför finns det inget försvar … 
(Alla förväntar sig här att han ska avsluta meningen med DOM)

…för DIG som DÖMER,

vem du än är.

Ty med din dom över andra
dömer du dig själv,

eftersom du handlar likadant som den du dömer.

Dvs …

DU begår samma misstag.
DU tar Guds plats och dyrkar dig själv som en Gud
varje gång du ställer dig som domare över en annan människa.

Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud.

Hela församlingen…
… sjunker ihop som en sprucken ballong
…de ligger hjälplösa och förvirrade
framför brevet blir uppläst för dem.

Och när församlingen är där …
lätt förvirrade och omtumlade

Skamsna över att de lät sig luras in i fällan
Skamsna över att de lät sig avslöjas i sin iver att döma andra.
och skamsna över sin oförmåga att se sin egen synd.

Och Paulus har fått dem precis dit han vill…
De är alla skamsna – tillsammans – Judar, Greker och Slavar …

Då inleder Paulus sitt arbete med att lösa konflikten
som håller på att slita isär församlingen.

En teologi för enhet och gemenskap

Det första Paulus gör är att ge en teologisk undervisning
som hjälper församlingen att tänka på ett nytt sätt

Han ägnar flera kapitel åt att reda ut
på vilket sätt evangeliet kan bli en gemensam tro
som ger dem förutsättningar
att leva tillsammans som församling
trotts sina stora olikheter och erfarenheter.

Dessa kapitel innehåller framför allt argumentation
som är riktad till de judiska kristna.
Det är judarna som bär med sig ett bagage av teologi
som krockar med evangeliets
globala sprängkraft.

Vi är Kristna – inte judar, greker eller slavar

En kortfattad summering av detta ser ut så här                     

Alla har syndat

Viär räddade av Gud genom tron på Jesus Kristus

Här görs ingen åtskillnad

Och utan att ha förtjänat det får vi vara med

…eftersom Jesus har friköpt oss

Paulus flyttar fokus i identiteten
från folkets identitet…
… som judar och laglydiga
… till tron på Kristus.

Gud gör inte skillnad på människor.

(Detta uttryck i texten är en term som ger uttryck för Guds opartiskhet. Traditionellt har judar använt det för att beskriva Guds opartiska handlande med sitt folk. Här lyfter Paulus Guds opartiskhet och flyttar det till att gälla hela mänskligheten, greker, judar, slavar.)

Abraham – Rättvärdig före lagen

En av Paulus utmaningar är att få de judiska kristna att släppa sitt krampaktiga grepp om lagen. För att göra det vill han först så ett frö av tvivel in i sinnet på dessa Judar. 

Det enkla blir frågan:

Var inte Abraham rättfärdig?

Abraham levde innan lagen. Om han var rättfärdig innebär det att det måste finnas ett sätt att bli rättfärdig utan lag.

Abraham blev rättfärdig genom tron … alltså borde de hedningar som blir Kristna och inte alls har kunskap eller en vana av att följa Judiska lagar, seder och bruk. De borde då istället kunna bli rättfärdiga genom att Tro.

Precis som Abraham.

 Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig. (4:3)

Judarna är också grenar (inte stamen)

En annan del i problematiken som Paulus addresserar är kopplad till judarnas självbild av sin roll i frälsningshistorien. För att addressera detta knyter Paulus an till bilden av Guds folk som ett olivträd.

Troligen har den rådande tolkningen hos judiska kristna blivit en variant där de ser sig själva som en del av stammen som Gud odlat fram och på vilken han nu inympar de andra folken; via grenen Kristus som vuxit ut från det judiska olivträdet.

När Paulus målar bilden så är Kristus är roten och inte judarna. Judarna är precis som alla andra folk grenar i Guds olivträd. Och i sitt träd äger Gud rätten och förmågan att skära bort och ympa in som han behagar.

Med denna bild hjälper Paulus judarna att släppa taget om sin självbild av att vara ett priviligierat folk som med självklarhet äger tillträde till Guds rättfärdighet.

Han hjälper dem också att se sin jämställdhet och samhörighet med de andra folken. I ljuset av Kristus som sittande på Guds högra sida så blir rollfördelningen tydlig. Det är inte judarna som burit fram Kristus. Det är Kristus som bär dem. På samma sätt är Kristus ensam nyckeln till frälsningen för alla de som tror på honom. 

”Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta trädets rot, så förhäv dig inte över de andra grenarna. Om du gör det skall du veta: det är inte du som bär roten utan roten som bär dig.”

”De andra blir däremot inympade, såvida de inte framhärdar isin otro. Det står i Guds makt att ympa in dem igen. Ty om du skars ut urden vildoliv som du av naturen hörde till och mot naturens ordning ympades inpå ett odlat olivträd, hur mycket lättare kan då inte de äkta grenarna ympas inpå sitt eget träd.”

EN Människa – Jesus

Den mest avgörande teologiska poäng Paulus gör för att ge de troende en annan blick på sig själva är att han förflyttar fokus från spegelbilden till korset. Den kristne har sin identitet i mötet med och mottagandet av Jesus Kristus vår Herre.

”Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus. Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i”

”en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor.”

”Ty av honom och genom honom och till honom är allting.
Hans är härligheten i evighet, amen.”

Anden som vägvisaren

Lagen som gavs till folket femtio dagar efter den första påsken ersätts i Paulus teologi med den helige Andes närvaro i den kristna församlingen.

”Så står vi i Andens nya tjänst, inte bokstavens” (7:6)

”Guds Ande bor i er och ger er liv.” (8:9,11)

”Andenhjälper oss i vår svaghet” (8:26)

Detta är ett av de stora mysterierna med Paulus teologi. Att han placerar ett enormt stort ansvar och förtroende hos den Helige Ande. Han verkar mena att det i församlingens gemensamma liv med Jesus som Herre och Anden som vägledare finns en inneboende vägledande kraft som formar det kristna livet till rättfärdighet, helgelse och glädje. Helt utan lagbok och dömande institutioner.

Del 2 

Nya etiskaprinciper – 7 praktiska tips (kap 12)

• Så utgör vi,
  Fast många,
  En enda kropp i Kristus
  Vi är till för varandra

• Överträffa varandra i ömsesidig aktning.

• Hjälp Guds heliga med vad de behöver.

• Vinnlägg er om gästfrihet.

• Gläd er med dem som gläder sig 
  och gråt med dem som gråter.

• Bemöt alla lika 
  och håll er inte för goda att umgås
  med dem som är ringa.

• Håll fred med alla människor 
  så långt det är möjligt och kommer an på er.

Och om de andra i församlingen…
..trackar dig och dömer dig
Bjud hem dom på mat
… bjud dem på Broccolipaj.
Då sätter du griller i huvet på dem.

Lår er inte besegras av det onda.

Utan besegra det onda med det goda.

Tillämpning på de aktuella problemen (14-15)

Vad gör vi med maten och helgdagarna då?

(Utdrag ur Romarbrevet 14-15 ur The Message.)

//:Öppna famnen för andra som sätter sin tro till Gud
men inte ser saker på samma sätt som ni. ://
Hoppa inte på dem så fort de gör
eller säger något ni tycker illa om
— inte ens om de har mycket bestämda åsikter
Kom ihåg att de är präglade av sina erfarenheter.

Var vänliga mot dem.

Någon som har varit med ett tag
kan till exempel vara klar över
att han kan äta allt som dukas fram till honom,

medan någon med annorlunda bakgrund …
..kanske menar att han borde vara vegetarian.
Men båda är ju gäster vid Kristus bord,
så vore det inte hemskt oförskämt
att börja bråka om varandras matvanor?

Gud har ju faktiskt bjudit in bägge två.

Är det din sak…
…att börja stryka folk från gästlistan
eller lägga dig i vilka Gud bjuder?

Om det är läge för en tillrättavisning
eller en lektion i uppförande,
då … klarar nog Gud av den saken utan din hjälp.

Eller säg att någon tycker att vissa dagar ska hållas heliga
men en annan…
…inte tycker att det är någon större skillnad mellan dem.
Det finns goda skäl för båda ståndpunkterna.

Så låt var och en följa sitt samvete.

Det viktiga är att om du firar en helgdag,
så fira den för Guds skull;
om du äter kött,
så gör det till Guds ära, och tacka Gud för revbensspjället;
om du är vegetarian, så var det till Guds ära,
och tacka Gud för broccolin.

Ingen har rätt att kräva …
…att andra ska rätta sig efter dem i sådana saker.

Vi svarar inför Gud
— från vaggan till graven och hela tiden däremellan —
inte inför varandra.

Det var för det som Jesus levde och dog
och levde på nytt,
för att han skulle vara vår Mästare …
…hela livet igenom
och befria oss från varandras
trångsynta,
tyranniska fasoner.

Hur framstår du då när du klagar på en broder
eller när du ser ner på en syster?

Som rätt så löjlig, skulle jag säga …
— eller något ännu värre.

Till slut kommer vi ändå alla att böja knä
sida vid sida framför Gud i hans domstol.
Ditt beskäftiga och nedlåtande beteende
hjälper dig knappast i det läget.

Se själv vad det står i skriften:

»Så sant jag lever«, säger Gud,
»ska alla knän böjas för mig,
och alla tungor bekänna sanningen:
att jag och ingen annan är Gud.«

Så lägg inte näsan i blöt.

Ditt eget liv med Gud…
…borde ge dig mer än nog att tänka på.

Sluta bedöma varandra.
Ni har annat att bekymra er för:
se till att ni inte står i vägen för någon
och gör livet jobbigare för någon än det redan är.

Om du ställer till det för andra
genom att bråka om vad de äter eller inte äter,
då vandrar du inte längre kärlekens väg.

Tänk på att de är människor…
… som Kristus dog för.
Vill du skicka dem till helvetet på grund av vad de äter?
Akta dig för att förgifta själen på dina kamrater
med en tugga mat som Gud har välsignat!

//:Guds rike handlar väl inte om
vad man stoppar i munnen heller!

Det handlar om vad Gud gör med ens liv
när han ställer allt till rätta,
ger det sammanhang och fyller det med glädje. ://

Du ska inte göra något annat än att tjäna Kristus.

Då slår du två flugor i en smäll
>> Du behagar Gud som står över dig
>> Du visar människorna runt dig vad du går för.

Låt oss alltså ägna all kraft åt att hålla sams.

Stötta och uppmuntra andra
i stället för att sänka dem och leta fel.

Inte låter ni väl ett gräl…
…om vad folk äter eller inte äter till middag
förstöra allt som Gud har gjort …
…för er
…och med er?
Eller?

Jag har sagt det förr och säger det igen:
all mat går bra,
men den kan bli något dåligt
om ni gör dåliga saker med den,
om ni försöker lägga krokben för varandra
och fälla varandra med den.

När ni sätter er till bords ska ni inte i första hand vräka i er utan dela Jesus liv. Så var taktfulla och hänsynsfulla de andra runt bordet. Ät inte och säg inte och gör inte sådant som står i vägen för kärleken mellan er. 

Odla din relation till Gud,
men tvinga inte på någon annan samma relation.
Du ska vara glad om du själv lever som du lär.

Men om du inte är säker på det,
om du märker att du inte alltid gör…
…vad du tycker är rätt
om du märker att du ibland försöker…
… tvinga på andra dina egna åsikter
samtidigt som du ibland bara gör som andra säger…
… då vet du att något år på tok.

//:Om ditt liv inte går ihop
med dina övertygelser
…Då är det något fel. ://

De av oss som är starka
och säkra i sin övertygelse
måste ta ansvar och hjälpa dem som vacklar
och inte bara göra det som är bekvämast
för oss själva.

Styrkan har vi för att kunna tjäna varandra bättre,
inte för att stärka vår ställning.

Vi måste tänka på varandras bästa
och fråga oss hur vi ska kunna hjälpa…
… dem vi har omkring oss.

Det var precis det som Jesus gjorde.
Han gjorde det inte lätt för sig själv
och höll sig inte undan när andra hade det svårt
utan gick raka vägen dit och hjälpte till.

»Jag tog på mig de plågades plågor«,

Jag önskar att vår outtröttligt ihärdiga
och personligt tröstande Gud
ska låta er mogna
och komma lika bra överens med varandra
som Jesus kommer överens med oss alla.

Då blir vi en kör
inte bara av röster
utan av liv
som i harmoni lovsjunger
vår Mästare Jesus Gud och Fader!

//:Ta därför emot
och hälsa varandra välkomna
in i Guds härlighet.
Jesus gjorde det; nu är det er tur! ://

Ett uppdrag att samlas omkring 

För att få församlingen att tänka på något annat än sina inre konflikter ger han dem ett gemensamt uppdrag.

Uppdraget är:

1. Hjälpa Paulus att förbereda och genomföra resan till Spanien.
2. Be för Paulus att han inte blir dödad av sina motståndare i Jerusalem.

Men nu har jag inte längre några uppgifter i den här delen av världen, och jag har i åratal längtat efter att få besöka er när jag far till Spanien. Jag hoppas att jag träffar er under den resan och att ni hjälper mig vidare på min väg, sedan jag väl, en alltför kort tid, har fått vara tillsammans med er. Men först far jag till Jerusalem med hjälpen till de heliga. Makedonien och Achaia har nämligen beslutat att göra en insamling för de fattiga bland de heliga i Jerusalem. Så beslöt de; de står ju också i skuld till dem. Ty eftersom hedningarna har fått del av deras andliga goda är de i sin tur skyldiga att bistå dem med det materiella. Sedan jag har fullgjort detta uppdrag och överlämnat resultatet till dem tänker jag fara till Spanien och besöka er på vägen. Och jag vet att när jag kommer till er för jag med mig välsignelse från Kristus i fullt mått.
För vår herre Jesu Kristi skull och för den kärleks skull som Anden ger uppmanar jag er, bröder, att bistå mig i min kamp genom att be till Gud för mig, så att han räddar mig från dem i Judeen som vägrar att tro och så att den hjälp jag har med mig till Jerusalem blir väl mottagen av de heliga. Då kan jag komma till er med glädje och vila ut tillsammans med er, om Gud så vill.

Därmed ägnar församlingen tillsammans flera års enträget arbete i bön och förberedelse att stödja Paulus under besöket och fängelsevistelsen i Jerusalem och Cesarea. Sedan under resan till Rom och vidare mot målet i Spanien.

Man kan fundera över vilken påverkan detta hade för församlingens enhet och inre gemenskap.

Kanske är det detta lilla obetydliga knep som verkligen får allting att vända i församlingen. Det händer något med dem som församling när de slutar fokusera på sina inre bekymmer. Och istället samlas i bön och engagemang kring uppgiften de fått.

Det är dessutom en förunderlig omständighet som gör att uppgiften drar ut på tiden … Paulus ankomst blir under fängelsevistelsen framskjuten flera år. Samtidigt blir arbetsuppgiften för förbönsteamet än mer angeläget.

Avslutande praktisk tillämpning

I avslutninen bryter Paulus det vanliga mönstret som han har i avlutningen till sina brev. Ett ordinarie brev avslutas med hälningar från Paulus och hans medarbetere till specifika personer i församligen. I brevet till församlingen i Rom gör Paulus något annat. Han kliver rakt in i församlingen och ger dem en avslutande uppmaning. 

Hälsa Ampliatus, min käre broder i Herren.

Hälsa Urbanus, vår medarbetare i Kristi tjänst, och min käre Stachys.

Hälsa Apelles, denne pålitlige kristne.

Hälsa alla hos Aristoboulos.

Hälsa min stamfrände Herodion.

Hälsa alla dem hos Narkissos som tillhör Herren.

Hälsa Tryfaina och Tryfosa, som arbetar i Herrens tjänst.

Hälsa den kära Persis, som har arbetat mycket i Herrens tjänst.

Hälsa Rufus, som Herren har utvalt, och hans mor, som är en mor också för mig. 

Dessa hälsningar ska inte läsas som hälningar från Paulus till de olika medlemmarna i församlingen. Istället är denna lista av uppmaningar en direkt tillämpning av brevets huvudsyfte. Hälsningarna utgör en befallning där varje person blir personligen utpekad och involverad i uppdraget att väva samman församlingen till en kropp i Kristus. För att förstå detta behöver vi titta närmare på ordet som översatts med ”Hälsa” i vår bibel. 

Hälsa……………….. Omfamna, Välkomna

Aorist imperativ…. Sätt igång att göra

Medium……………. Båda parter är engagerade i handlingen

2 person plural…… Ni ska

Det är alltså inte Paulus som hälsar till dem utan han ger församlingen en uppmaning om att de måste sätta igång med att Välkomna varandra.

Jag vill att ni sätter igång och hälsar på hos och välkomnar varandra…

En omskrivning av detta stycke där vi tillämpar de sju etiska principerna från brevets 12e kapitel skulle kunna se ut så här:

Hälsa på hos de som möts hemma hos Prisca och Aquila,

Välkomna Epainetos,

Omfamna på Maria,

Bjud hem Andronikos och Junia,

Häng med på kalas och dela glädjen hos Ampliatus

Uppmuntra Urbanus, och Stachys.

Välkomna Apelles,

Välkomna slavarna hos Aristoboulos.

Välkomna Herodion.

Visa aktning och hedra de kristna bland slavarna hos Narkissos. Ni vet hur förnedrade de blir.

Hjälp Tryfaina och Tryfosa så att de hittar någonstans att bo.

Välkomna Persis

Ta hand om Rufus, och hans mor och dela deras sorg. 

Se till att era syskon Asynkritos, Flegon, Hermes, inte hamnar utanför.

Välkomna Patrobas, Hermas och hela gänget nya kristna kring dem. 

Bjud hem Filologos och Julia,

Gå och besök Nereus och hans syster,

Välkomna Olympas och alla de kristna hos dem.

Hud mot hud

När alla blivit nämnda vid namn … alla blivit inkluderade och alla fått en uppgift att sträcka ut sitt liv till tjänst för någon annan.

Då avslutar Paulus med en liten avslutande befallning.

Om än liten och till synes obetydlig … så är det kanske en av de mest radikala … och förvandlande uppmaningar som någonsin uttalats.

Paulus sista befallning är:

Sätt igång och hälsa på varandra med en helig kyss.

Juden för vilken närkontakt med en hedning är både motbjudande och djupt oetiskt.

Och Slaven som i hela sitt liv böjt sig och tittat ner i marken för att inte ge signalen om att han sätter sig upp emot de som står över honom.

Denna slav reser sig sakta upp framför den som tidigare var – en Romersk Ämbetsman – men som nu är en kristen bror.

I denna enda befallning

så möts de

Romaren – Juden – Slaven

Ansikte mot ansikte

Hud mot Hud

Och världen är för alltid förvandlad.

Lyckades Paulus med sitt brev?

Tre år senare på stranden…

”Församlingen i Rom hade fått besked om oss och kom ända ut till Forum Appii för att mötaoss.

När Paulus såg dem tackade han Gud och fylldes med tillförsikt.”

200 år senare i Rom

Församlingen i Rom hade mellan 15 000 och 50 000 medlemmar…

och hade över 100 präster och försörjde 1 500 fattiga

Än idag så pussas man i Italien…

1. Jewett p. 953