”Kan man vara kristen och homosexuell?
Där det gudomliga och det mänskliga möts händer det mycket vi inte förstår. Och då måste vi hålla oss till det vi vet.
Jag vet att jag alltid varit sådan här.
Jag vet att också jag, precis som alla heterosexuella, behöver närhet, kärlek och en varm relation för att må gott och utvecklas. Det skadar ingen. Men när jag förnekade det behovet blev jag sjuk, sjuk och olycklig.
På frågan kan man vara kristen och homosexuell så har jag bara ett svar:
Jag är Kristen och homosexuell. Försoning är mitt favoritord …men Frans är mitt favoritnamn.”

Patrik Tiainen Berättar i sitt sommar om sin bakgrund som pastor i en radikal karismatisk frikyrkoförsamling i Finska Karleby. Bakom den framgångsrika fasaden av mirakel och helanden pågår en inre kamp med de för honom syndiga homosexuella känslorna. Livet för Patrick kommer till en vändpunkt och idag lever han med en förändrad syn på sig själv och sin sexualitet. Han lever också med en insikt om de negativa och farliga konsekvenserna av den undervisning han tidigare själv förkunnade.
Det som blir viktigt för Patrick i hans avslutande reflektion över hur man kan kombinera en kristen identitet med en homosexuell är att man utgår ifrån det man vet. Vissheten om att hans sexualitet är en naturlig del av honom gör det omöjligt att leva kvar med en teologi som hanterar homosexualiteten som en synd eller som en sjukdom.

https://arenan.yle.fi/1-4478321

När jag lyssnar på Patrick så spinner mina tankar vidare utifrån begreppet visshet. ”Vi måste utgå ifrån det vi vet.” Patriks erfarenhet av visshet liknar mycket det som Miriam Olsson beskriver i boken Välkomna varandra:

Här vill jag helst av allt lämna sidan blank. Eller bara återupprepa allt som står ovan. ”Svaret fanns redan före mitt rop. Lät sig uppfattas av mig i den stund jag öppnade mig för det. Skulle jag redogöra för med vad jag varseblev det måste jag säga: med min kropps alla porer.”

Det är en omöjlig uppgift att beskriva hur Guds kärlek tar sin boning i ens kropp, hur det känns när Guds sanning om en själv blir lika verklig, lika tydlig som allt det vi har inför våra ögon.

Och jag vill vända mig till dig med den fråga som jag ställt mig själv så många gånger. Vad ska jag göra med denna visshet i en kyrka där den inte får plats?

Vissheten om att en HBTQ-identitet är en naturlig och skapelsegrundad del av en persons identitet och vissheten om att Guds kärlek inte bara famnar utan också vill denna del av individens personlighet blir en utgångspunkt som tvingar oss till att ompröva den traditionella synen på homosexualitet. Skammen och skulden som kyrkan lägger över människan skapar en inre kamp och en psykisk ohälsa som är djupt problematisk.

Erfarenheten av denna Visset är något som vi i kyrkan stött på tidigare i historien. Vissheten fanns också hos slavarna på de Amerikanska bomullsfälten. När slavägarna i de obligatoriska bibelstudierna dagligen predikade från Paulus texter om att ”Slaven ska lyda sin Herre” och om Hams förbannelse som vilar över alla svarta. I denna miljö svarade de svarta slavarna inte med att överge sin tro på Gud. Istället fann de utan hjälp från predikanten inom sig en inre visshet om att Guds kärlek var sann också för deras liv. Det var den Vissheten som bar dem genom livet och som fick dem att inte resignera inför Predikantens förslavande teologi.
På fälten kunde man höra deras oavbrutna sång

”Steal away, steal away to Jesus,
steal away home,
I ain’t got long to stay here[”

Befrielsekampen innebar att kyrkan med tiden insåg det orimliga i att hålla en grupp människor som dömda på förhand bara utifrån färgen på deras hud. Idag utmanas den traditionella kyrkan att på ett liknande sätt sluta tänka om en HBTQ-identitet som något som är färgat av synden.

Den kyrka som idag på allvar vill möta och välkomna kristna HBTQ-individer in i sin gemenskap måste på allvar möta och reflektera utifrån denna breda och djupt personligt erövrade visshet. Lyssna på berättelserna om vad det innebär att vara Gay. Lyssna också efter vad Gud gör när han fyller dessa individer med sin bekräftande och livgivande kärlek.